fiaohlsson

jag är så jävla ful att jag blir illamående.
ska nog lägga ner det här med bloggandet också.

ha't. hej.

idag var en onödig dag att vakna på. tänk den som fick somna om igen.

.fia - bakar menskaka säger (10:35):
*fast jag måste erkänna tt jag blev lite besviken
Dick Tator säger (10:35):
*käft på dig
*tillbaks till den där fisken
.fia - bakar menskaka säger (10:36):
*får jag inte bli besviken eller din apa
Dick Tator säger (10:36):
*han ligger längst ner på havets botten och inväntar den perfekta tillfället för att slå till
*NEJ
*lyssna istället
.fia - bakar menskaka säger (10:36):
*VADÅ LYSSNA
*JAG HÖR INGET
*HAHAHAHAHA
*in your face
Dick Tator säger (10:36):
*lyssna med ögonen fuckass!
.fia - bakar menskaka säger (10:36):
*maddafakkahhhhhhhhhhhhhh
*men ät min håriga mussla
.fia - bakar menskaka säger (10:37):
*skär i filéer och ät sushi
*krama ur flytningarna och doppa fingret
*rita krigsmålning i ansiktet med den gröna surluktande massan
Dick Tator säger (10:37):
*ärligt talat du är rätt disgusting
*jag försöker låta bli att tycka det men ibland går du för långt
*vart fan får du allt ifrån
.fia - bakar menskaka säger (10:37):
*nyp av könsvårtorna och pynta sushin med vårtströssel
Dick Tator säger (10:38):
*det är nästan lite läskigt att du har såna fantasier
.fia - bakar menskaka säger (10:38):
*det här är bara början
Dick Tator säger (10:38):
*URK
.fia - bakar menskaka säger (10:38):
*blir du lika upphetsad som jag?
*det är du som inspirerar mig
Dick Tator säger (10:38):
*men gå o spontansov ett tag
.fia - bakar menskaka säger (10:38):
*jag ska dra loss mina kånkelbär och stoppa dom innanför ögonlocken
Dick Tator säger (10:38):
*nej nu räcker det
*du vann den här gången!
.fia - bakar menskaka säger (10:38):
*jag kan sätta på camen så du kan runka
Dick Tator säger (10:39):
*ärligt jag mår dåligt på riktigt
*gå och tvätta dig istället
.fia - bakar menskaka säger (10:39):
*säg inte så, då får jag ännu mer fantasi
*när jag vet att jag äcklar någon blir det ännu roligare
Dick Tator säger (10:39):
*jag blockar ditt vidriga ass snart
.fia - bakar menskaka säger (10:39):
*"synd"
Dick Tator säger (10:39):
*JA!
.fia - bakar menskaka säger (10:40):
*MEN BLOCKA DÅ DIN JÄVLA SMYGBÖG
Dick Tator säger (10:40):
*VADÅ SMYG??
.fia - bakar menskaka säger (10:40):
*ta mig i prutten, dra loss mitt rygghår, tugga på min mjälliga tupé
Dick Tator säger (10:41):
*usch
*ja har inte tid
.fia - bakar menskaka säger (10:41):
*jag älskar dig
*vi ses snart
*jag står utanför din dörr om några timmar
Dick Tator säger (10:41):
*ok
.fia - bakar menskaka säger (10:41):
*puss
Dick Tator säger (10:41):
*glad midsommar psycho
.fia - bakar menskaka säger (10:41):
*haha detsamma :)

jaha, smögenplanerna gick i stöpet. det verkar bli kolsva istället haha.
meeen, hemmagjord potatissallad kan inget annat slå ändå.

och, dit jag går, går festen så det känns lugnt ändå :) glad midsommar!

god morgon. åh vad härligt det är med fullt av cpmardrömmar.

idag tänkte jag ta upp det känsliga ämnet bouncing balls. för er fåtalet som inte vet vad det är, så säger jag det i förtroende. jag säger det inte för att ni ska bli nyfikna och leta upp detta hemska påhitt, som är gjort endast för att - ja, förstöra ungdomen.

det är precis som droger. man börjar med något lätt, vi kan ta marijuana till exempel. man sitter och röker på ibland och känner att det här är rätt kul och inte ett dugg farligt som alla vuxna jämt påstår. sen börjar man känna ett sug, vardagen börjas kännas tråkig utan marijuanan och snart är du fast. du använder det inte för att det är kul och spännande längre som du gjorde i början, utan du gör det för att du får abstinens utan. du behöver det. och sen börjar det bli tråkigt att bara röka på, du vill prova något som får dig att känna precis som de första gångerna du testade maja. så du provar något tyngre och sen är du där. du är pundare.

precis så var det för mig att spela bouncing balls. det var nytt, det var spännande, det var roliga ljud och jag kände mig duktig när jag slog mitt rekord allt oftare. men beroendet smög sig på mig bakifrån, det var som en planerad attack som överrumplade mig och när jag blev attackerad, då var jag redan sårad. jag kunde inte återvända och det visste jag. jag hade hört varningarna innan men struntat i dom. nu - vet jag bättre.

jag minns dagen jag blev tillfrågad att göra detta. det var en sen kväll och det var storm ute. jag hade dragit ur kontakten till all elfast möblering som tv, dator. detta kunde jag idag göra utan problem men så var det inte för bara ett år sedan. då var jag tvungen att kasta ut datorn helt, för att få mitt liv tillbaka. jag skulle precis stänga av min mobiltelefon när displayen lös upp och den började vibrera. hemligt nummer, stod det i svart text på den nu ljusblåa displayen. jag kände den obehagliga känslan i magen, den jag fick för ett par månader sen. tiden då jag var jagad. tiden då vardagen bestod av att behöva gömma mig från världen, världen utanför som inte förstod mig och mitt bouncing balls. världen, som en gång var mina vänner. de var nu mina fiender, de ringde för att få mig att sluta spela, de ville att jag skulle gå ut. ut! ha! så lurade de var. de hade ingen aning om den kärlek jag hyste för mitt spelande, och den kärlek mitt spelande hyste för mig. jag var jagad och jag hatade det. jag var tvungen att begrava mig i mörker i lägenheten, framför datorn, för att kunna stänga ute allt annat. jag kunde inte täcka för fönstrena med persienner, eftersom det aldrig funnits, och jag kunde inte gå utomhus för att köpa nya eftersom jag var rädd att bli tillfångatagen av fienderna. så jag hittade en filt. en filt som jag stängde in mig och min käresta under. en filt som stängde ute alla fiender, alla ljud från fienderna, deras eviga bankande på dörr, fönster och deras ihärdiga samtal. ingen förstod mig.
jag väcktes tillbaka till verkligheten av vibrationerna på telefonen och jag svarade. det var ett samtal från en förening som hjälpte folk som var spelberoende att komma tillbaka till världen. föreningen som jag så länge vart beroende av, som jag krampaktigt behövde likt ett spädbarn behövde mammas svullna mjölkfyllda bröst för att överleva. jag kände igen rösten direkt när jag svarade. det var min handledares pipiga röst och jag kände en känsla av värme fylla mitt bröst. jag ville inte göra detta först, då det skulle riva upp gamla sår som jag jobbat så hårt för att bli av med. men jag visste att jag måste, jag vet att det fortfarande finns ungdomar där ute som går igenom exakt det jag gjorde för ett tag sen, och jag tänker hjälpa er. jag är captain bouncing ball.

så - du som läser detta. du är ännu inte övertygad? det förstår jag. det skulle inte jag heller vara. men du kommer att ångra dig när du sitter fast i vad jag kallar bouncing ball-träsket.
det börjar med bouncing balls. det är roligt, spännande och något du gör i några minuter bara för att få tiden att gå snabbare. sen börjar du bli lite bättre och det börjar bli roligt att slå dina och dina kompisars rekord. efter ett tag kommer du sitta längre och du kommer inte längre spela för att det är roligt, du kommer spela för att du måste. du måste spela och det är inte roligt längre, det är ett tvång. sen kan du inte spela det längre för att du är så bra på det, du måste gå vidare. så då börjar du spela de tyngre spelen. sen är du fast. sen kommer du, precis som jag sitta under en loppbiten filt och älska med din display.
jag vet att du inte tror mig. men jag har vart där. jag har vart. i bouncingball-träsket. och jag var fri, ända tills jag hittade king.com. där sitter jag nu och spelar, och jag kan inte ta mig från datorn.

snälla, någon, hjääääälp mig.

vi har degat med trolldeg idag, gjorde lite olika gubbar som ligger på gräddning i ugnen nu.
och snart ska jag ut och gå promenad med stefan, jag bara väntar på att han ska ta sig hit, han nämnde något om att han skulle sminka sig och sånt. eller så var det duscha.. jag minns inte.

vi åt tacos idag och sen fes jag vid datorn och jag överdriver inte när jag säger att det luktade dött. typ dött roadkill sen ett par veckor tillbaka i en larvattackerad kompost. det roliga var att när jag fes så satt jag vid datorn och min moster skulle se på film och böjde sig ner precis när jag känt aromen av min exklusiva fis för att plocka ut skivan ur datorn. då var jag nöjd, fast hon sa ingenting. nåväl. nu har jag nog inte mycket mer att säga.

jo förresten. jag bäddade ner mig i min mosters nybäddade säng och såg på när hon spelade. vi pratade om någonting, minns inte vad men jag sa iaf att jag inte orkade gå efter den för att jag låg så bra, speciellt efter att ha fisit in hennes täcke och gjort det alldeles varmt och mysigt. iaf, efter några minuter tröttnade jag och så somnade jag. när jag vaknade var hela högersidan av mitt ansikte alldeles dyngsurt. jag älskar att vakna av att ha dreglat ner hela mig.
provade att spela gitarr för nästan första gången i förrgår. mitt vänstra pekfinger är fortfarande helt mörbultat så jag har inte velat fortsätta spela, men imorrn kanske jag vågar fortsätta igen.

jajaja, nu förtjänar ni inte att få höra mer info om mitt händelserika liv. sich.

jag vet inte om jag hamnat i en period med mycket våld i när jag sover, för igår morse vaknade jag med en fet jävla fläskläpp. den är fortfarande kvar. tjusig som fan är jag.

 

 

vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag köper en kebabtallrik bara för peperonins skull.

är det såhär när blir när man är lycklig så tänker jag stanna kvar i min depression. seriöst.

eller

vad har hon tagit? någon som kan fixa till mig?

 

 

oh my god. fullt av svarta spermier i vattnet. eller grodyngel kanske.

 

 

 

 

 

jag börjar bli orolig för patrik, han har börjat se så spinkig ut på sistone.

 

 

Åh! Den önskar jag mig!

 

 

Vi har en kebabhiss. Fattar ni? Kebab. Heheheh.

 

 

 

Vafan!? Vem har tagit en tugga av mitt sudd?

 

 

nu är jag hemma igen. det var väl typ allt jag hade att säga om det.
imorrn får jag sällskap hela helgen, tror det är första som kommer och hälsar på mig någonsin tänkte jag säga. men näe, andra faktiskt.

inatt kunde jag inte sova alls istället.
vad spännande det ska bli inatt, inte kunna sova eller drömma mardrömmar hela natten igen? ååh kan knappt bärga mig!

vaknade nyss och vill redan gå och sova igen.
kul att jag drömt mardrömmar hela natten igenom, råkade slå min moster flera gånger när jag vaknade av att jag gallskrek, hon försökte lugna mig och jag trodde hon var äcklet som var efter mig.
det har aldrig hänt förut, att jag vaknat säkert tio gånger under en och samma natt och skrikit. aldrig någonsin.

känns som om det var ett bra beslut jag fattade häromdagen, verkligen.. känns verkligen som jag kommer må bättre utan den människan.

fasen vad sugen jag blev på färsk lakrits nu.

har du småsyskon och dåligt med pengar till mat? perfekt. 
många föräldrar har en burk som de samlar sina barns tappade mjölktänder i.
ta dessa tänder och lägg i ett glas saft av valfri smak, du vet själv vad du föredrar.
låt tänderna ligga kvar tills saften börjar lukta unket, det tar oftast några dygn.

sila sedan av tänderna i en mugg.
du ska alltså hälla saften i en ny mugg och ha kvar tänderna i silen.
tänderna lägger du i en mortel och krossar. köp gelatinblad, finns i vanlig matvarubutik och lägg i blöt. häll i tandkrossen i saften igen och ner med gelatinbladena. rör om och låt stelna.

nu har du tandgelé, det blir mycket roligare, det är nyttigare och billigare än ketchup, smakar jättebra till snabbmakaroner eller filmjölk.

inga småsyskon och vill bjuda på bål på festen?
oroa dig inte, då har du antagligen farmor/mormor, farfar/morfar som har löständer. låna dessa och lägg i ett glas vatten i ca ett dygn. ha i lite karamellfärg och isbitar i roliga figurer. du behöver inte tillsätta någon smak som saft eller så, matresterna gör sitt. bjud dina gäster, de kommer garanterat prata om din smakrika bål många månader efteråt! lycka till!

Carina skrev till mig tidigare på msn och tipsade mig om mat som hon tycker om. Till exempel så tipsade hon om att man kunde värma min mögeldryck. Ställ den i mikron en minut, men gör det innan ni haft i mjölkklumparna. Ha i mjölkklumparna efteråt, de kommer smälta lite men ack, vilken ljuvlig dryck det blir.

Mitt nästa recept kommer att handla om spenar. Håll utkik!

jag fes precis, så att det lät. fast ingen hörde. det är aldrig någon som är i närheten när jag visar mina talanger offentligt. har jag tur så kommer det någon och känner hur min talang luktar iaf.

vaknade för övrigt i soffan imorse av att jag mådde illa av min egen fislukt. hehehe.
(fräscht, tänker ni nu. men vadå, vore det fräschare om jag tyckte att det luktade gott eller?)

idag blir det mögeldrink till kvällsfika.

Det här behöver du:
allt mögel du kan finna i huset,
förbered gärna med att be farmor
om hjälp, de brukar vara duktiga
på att samla på saker i kylen lite
för länge.
2 dl klumpig mjölk,
½ dl blöt kattmat
(obs! mögelost räknas inte!),

Så här gör du:
Sila den klumpiga mjölken och spara klumparna. Häll ner mjölken, utan klumparna, i en mixer. Tillsatt därefter kattmagen och möglet. Mixa.
Häll den nu gröna väldoftande röran i ett högt glas och tillsätt försiktigt mjölkklumparna. Använd två sugrör och blanda försiktigt. Klar!

Servera väl kyld, gärna med två färgglada sugrör och ett paraply!

jag och morbror sitter kvar vid matbordet, vi har precis ätit middag och all disk är bortlockad. 
moster har gått in med bailey för att bada honom och seven ligger på övervåningen och sover. morbror som sitter och tittar ut genom fönstret säger åt mig att titta på gubben som kommer så jag tittar ut genom fönstret och väntar. snart kommer en något överförfriskad gubbe som vinglar som ingen jag tidigare sett vingla förr. han var påväg ut på vägen där bilarna susar förbi, och så sneddade han tillbaka till andra sidan vägen, så får han syn på soptunnorna som han ska försöka hålla sig fast i. självklart ramlar soptunnan omkull och gubben efter ner i diket.
morbror sprang ut och hjälpte farbror upp, så blev det kramkalas. efter någon minut kommer en tant med en hund förbi och suckar, stannar och säger något. morbror försvinner och kommer tillbaka i sin bil och skjutsar hem farbrorn.

vilken gentleman han är, min morbror.

haha orka all den här skiten alltså.
hur fan lyckas jag egentligen? jag är impad av mig själv.

jag kom på en skitrolig vits i förrgår.


"jag är nog fan synsk.
jag ska nog bli medium. eller large."


HAHAHAHHA

jahopp, god morgon. har sovit nån timme inatt, somnade efter 3 nån gång. jag älskar när solen lyser in rätt i mitt ansikte hur jag än ligger i sängen också. extra kul är det att solen går upp vid fem under sommaren :)

idag kommer moster förbi på besök en sväng, vet inte vad vi ska göra. mycket mer än så händer nog inte alls. kanske sätter mig och ritar en sväng. jaaaaaaja. jag älskar köping, mitt liv och alla kompisar jag träffar jämt. dvs dom som vill tatuera sig. -.-

jaha, då var det onsdag. eller ja, tekniskt sett så är det väl torsdag.
dagarna bara flyter ihop. värt.

nu flyttar jag hem igen.

jag stod och lagade mat i min mosters kök idag åt mina kusiner som jag passat sen imorse.
min femåriga kusin bailey låg och ålade och hade sig i kökssoffan och så tittar han på mig en stund och säger "vad ful du är".

behöver jag berätta att jag spottade i hans mat?

jag var och fiskade i förrgår med min brür.
det var så varmt att jag höll på att avlida och så cyklade vi iväg för att hitta ett bra ställe att sitta på vid ån. efter att ha blivit livrädd av alla lastbilar som körde på den smala vägen orkade jag inte fortsätta längre, så vi stannade på vägen som var omgiven av skog överallt, för vi tänkte att det kan inte vara så långt till ån genom skogen. så vi kämpade oss över ett djupt dike, revs av grenar överallt där vi trängdes mellan alla träd samtidigt som vi knappt vågade gå någonstans för vi gamla stadsbor är livrädda för djur som bor i skogen. så kommer vi tillslut till ån helt genomsvettiga och myggbitna och till vår besvikelse kommer vi till ett skitäckligt ställe mitt i skogen där vi absolut inte kan sitta och fiska. så vi beger oss tillbaka mot cyklarna och cyklar tillbaka till bron som går över ån. parkerar cyklarna och börjar klättra ner mot ån under bron där det är helt övervuxet av högt gräs och allt jag tänker på är fästingar och ormar så vi klättrade upp igen och tänkte prova på andra sidan där det inte såg lika bevuxet ut. så går vi upp på bron och jag kommer på den fenomenala idén att vi kan stå uppe på  bron och fiska istället men william hävdar att fiskelinan inte kommer räcka ner. vilket den heller inte gjorde. fast jag ger mig inte. vi har inte ens ett varsitt metspö utan vi har bara lina, flöte och krok så jag, smart som jag är knyter ihop våra linor och skickar mailliw på pinnsökning. han kommer tillbaka med två enorma grenar som blev alldeles perfekta och så knöt vi fast min geniala uppfinning till fiskelina på grenen. sen trasslar allt ihop sig såklart. fast det löste sig.
sen är det dags för att sätta på masken på kroken. jag som är livrädd för maskar har ordnat så att william ska sätta på masken, så när vi sitter bredvid broräcket räcker jag över den röda plastburken med jord och mask i till william och han blir förvånad över att dom lever. han trodde att man fiskade med döda maskar.
men, han tar upp en och har kroken i den andra handen och så ska han pierca masken och så börjar den sprattla. william skriker högt, skrämmer mig och kastar masken på asfalten.

"vad gör du?" frågar jag.
"den rörde sig ju jättemycket" svarar han.
"ja, det gör väl ont." svarar jag.

han provar igen med samma resultat, jag blir lika rädd igen och masken ligger och krälar av smärta på asfalten och skriker så högt han kan men som bara maskar kan höra.
jag bestämmer mig för att prova. tar upp en jordig mask ur burken och tänker att det här var ju inte så farligt. sen börjar den röra på sig och sträcka ut huvudet, eller svansen eller vad fan det nu är och så tycker jag att det ser ut som förhud. och så börjar den kännas slemmig så jag släpper taget så att den antagligen känner sig som att den befinner sig i paradiset men tji fick masken för jag är minsann inte klar än.
jag plockar upp ett blad som växer vid sidan av asfalten och nyper tag om masken med bladet och plockar upp den. tar kroken i andra handen och trycker in i masken och så börjar den kräla likt en tvångsbetäckt chihuahua.
och så ännu en gång kastar jag masken till marken för den rörde mitt finger med sitt förhudshuvud. jag känner mig smutsig och äckligt antastad men jag provar igen. samma procedur och jag kämpar med krokhelvetet som jag tillslut får igenom. HA! visar jag stolt william som inte ser speciellt imponerad ut utan mest äcklad. sen ska vi börja fiska och ser att jag såklart lyckats trassla in hela linan IGEN. men det löste vi snabbt och jag börjar fiska.
det börjar redan bli tråkigt efter någon minut så jag frågar william om han vill ta över. sen håller vi på så ett tag, bilar åker förbi oss emellanåt och stirrar nyfiket sådär som bara kolsvabor kan.
vi ser massa ringar efter fiskar som kommer upp till ytan, alltid en meter åt vänster eller åt höger från flötet så vi hoppar fram och tillbaka längs räcket för en fiskjävel ska vi bannemig ha. sen kommer jag på att om vi faktiskt får en fisk - hur ska vi få loss den?
jag har extrem fiskfobi och william berättar att han också är livrädd för fiskar och vägrar ta i dom. så jag säger "oj då", fnissar lite och fortsätter stirra ner på flötet samtidigt som jag tänker att vi kommer ändå inte få en fisk.
sen händer det. det nappar! eller ja, det är något som nafsar på masken! shit, vad ska vi göra nu, frågar jag william men han bara rycker på axlarna och säger att han inte vet. så jag rycker upp kroken som självklart är tom - på både mask och fisk.
så jag får göra om skiten igen med masken, fast ska jag vara ärlig så blir jag rätt fascinerad av geggan som kommer ut när jag penetrerar den hala förhudsmasken med kroken. fast det säger jag inte till william.
så var det dags att försöka återigen att få en fisk. vi står där, hattar fram och tillbaka, provar på olika ställen i ån men inget händer. tills det händer! jag känner att det börjar dra i fiskespöet så jag får panik, stirrar på william med öppen mun och säger "jag har en fisk på kroken! MAMMA VAD SKA JAG GÖRA?"
william står och stirrar lika panikslagen först på mig och sen ner på flötet. och så rycker jag i det. och det sitter tamejfan en fiskjävel på kroken.
"MAMMA MIA! VAD SKA JAG GÖRA?" gapar jag och börjar hala upp linan och stirrar ner på fisken som sprattlar för sitt liv. sen slutar den.
"är den död?" frågar william.
"jag vet inte" svarar jag och stirrar ner på fisken som hänger några meter nedanför oss" (det är väl ungefär 5-6 meter ner till vattnet)

jag provar att rycka lite i linan och då börjar fisken sprattla igen. och så sprattlar den så mycket så att den lossnar och ramlar ner i vattnet.
"NEEEEEEEEEEEEEJ!!" skriker vi båda två efter fisken.
"fast det är lika bra" säger jag. "nu slipper vi oroa oss för hur vi skulle få loss den"
"ja.." svarar william besviket. "men vi hann inte ens fota den så någon kommer tro oss"
"näe.." svarar jag bara. sen är det dags för att sätta på en mask igen.

nu vill william ta över fisket för nu är det minsann bevisat att det finns fisk i å-äcklet.
fast det blev ingen mer fisk. vi är övertygade om att fisken som hoppade tillbaka i vattnet skvallrade om vad som händer när man äter masken. så efter ett tag packade vi ihop skiten och cyklade hem.

snippsnappsnut så var fisketuren äntligen slut.

det känns inte lika okej när man är bakis och har en femårig kusin som attackerar en.
det börjar med att han satte sig på min rygg när jag låg och såg på tv. sen ger han mig ett kalsongryck som han själv kallade det och skrattar. sen gör han det igen och tar i med full kraft så det känns som att mina skinkor kommer gå längsmed hela ryggen och att fisan ska spricka. 
efter det kastar han sig på min rygg och gallskriker i mitt öra, drar mig i håret, puttar ner mig från soffan och kittlar mig i armhålorna (jag är extremt kittlig överallt) och sen säger han att jag är ful och att jag ser ut som en "punk-lockale" efter att han dragit ur min tofs i håret så att det står åt alla håll.

inte okej när man är bakis. :(

bailey: så här sjunger man
"saften sugs ur, hjärnan blir äcklig och sen rostar deeeen"
jag: men en hjärna kan väl inte rosta
bailey: jo om det regnar på den
jag: nehe
bailey: jo om den är gjord av järn

idag ska jag åka och fiska med bror.
imorrn kommer stefan hem och då ska jag få en present :) 

vad dålig jag blivit på att uppdatera. igår fyllde jag år iaf, det är väl det mest spännande som hänt.
imponerad över hur snabbt rykten sprids i den här stan också. vad tog det, 5 minuter?