fiaohlsson

en stor stor klump i magen. 

så mycket på "att göra"-listan. 

 

orkar ej ens skriva lista. 

att se allt ger mig ångest. 

 

så mycket krav. 

måste hinna allt. 

 

har inga pengar. 

vill inte äta.

 

jag vill ingenting. 

saknar så mycket. saknar så många. 

vart kommer denna ångest ifrån?

 

jag vill ha mina reflexer. 

jag är äcklig. 

 

jag är motbjudande. 

jag är vidrig. 

 

jag hatar mig själv. 

jag vill inte hata mig själv.

varför hatar jag mig själv?

jag vet inte. 

det blir kanske bra. 

jag tror inte det. 

men det blir säkert bra. 

trycker undan allt. 

det kommer att bli bra. 

 

tänk på något annat.

på svältande barn, krig och länder i fattigdom. 

 

jag är inte värd något.

ingenting alls. 

 

jag vill ha mina reflexer. 

måste betala jätteräkningen. 

måste betala en annan räkning som jag glömt. 

 

jag är så slarvig.

jag har ingen koll.

jag har så mycket måsten. 

 

vill gå och sova nu.

hej. 

 

ett huvud fullt av existensiella tankar idag. 

huvudet är fullt av negativa tankar. 

 

"djävulen" börjar få grepp om mig. 

jag blir orolig. 

 

jag trodde jag mådde bra. 

det blir bra. 

 

op bokad på måndag. 

orolig. läkarna oroliga. läkarna stressar. 

 

jag längtar tills tisdag. 

jag saknar mina kusiner. min moster. min syster. 

för mycket saker överallt. 

 

för svårt att ha koll på tankarna. 

jag vill ha hem mina reflexer. 

 

skatteverket ska ha 14000.

jag har inga vinterdäck på bilen. 

 

jag har inga pengar. 

jag vill ha mina reflexer. 

jag är äcklig. 

 

jävla ångest. 

vill inte låta djävulen få grepp om mig. 

 

men han styr. 

jag tappar greppet.

det blir nog bra. 

hej. 

 

 

 

 

 

"it doesn't matter what it is. if it doesn't make you happy - let it go"

 

 

det är valborg. och jag blev ensam i huset. 

det blev bråk och jag är ensam. jag är så ledsen, jag tillåter mig själv att vara ledsen samtidigt som jag försöker att tänka positivt och logiskt. det blir till det bästa det här.

 

han har redan bevisat på flera punkter att det var rätt val. 

 

 

det blir bra det här. jag försöker att intala mig det åtminstone. 

 

 

 

 

 

 

 

 

en gårdspadda. jag var automatiskt påväg att ge honom ögonfransar och rosa kinder. 

jag fick verkligen hålla emot för att inte göra det.

 

och så ställde jag mig frågan varför. men jag har inget svar. 

är jag så påverkad av media att allt måste vara vackert, sött och snyggt?

 

eller ligger det inuti mig själv? 

allt måste ju faktiskt inte vara sött försöker jag att intala mig själv. 

 

så jag bestämmer mig för att paddan minsann får nöja sig med kungakronan och änglavingarna. 

antagligen kommer han bara att få behålla kronan tillslut. den var given, han står så majestätiskt.

 

det är förresten fint att de väljer att skildra "grodan och kyssen"-momentet i barnfilmer och sagor. det ger barnen en fin tanke, att det kan gömma sig något fint bakom det fula. samtidigt som jag tänker att barnen ofta tar ens ord bokstavligt, så de kastar förmodligen iväg grodan om han inte förvandlas till något vackert. så det kanske inte var en god tanke iaf - om sensmoralen är att det måste vara vackert för att vara gott. 

 

för att vara fin till utseendet betyder egentligen ingenting. 

enligt mina erfarenheter blir en godhjärtad människa vacker, medans en till synes först attraktiv människa förlorar det vackra om den inte är godhjärtad, och visar kärlek och omtanke för andra utan bara visar negativa egenskaper. 

 

...och nu när jag tittat länge och ritat mycket på min padda tycker jag inte att han är ful längre.

han ser inte heller otäck ut som jag alltid känt om paddor. hans hållning gör snarare att jag uppfattar honom som stolt och bestämd. majestätisk.

min fina padda. säkert genomsnäll. 

 

jag tänkte säga förlåt för att jag svamlar.

men man ska inte be om ursäkt för vem man är! och utan mina svamlande tankar hade det inte blivit något blogginlägg. 

 

jag har så många tankar i huvudet på samma gång, för snabba tankar för fingrarna att ens försöka hinna med att skriva ner dom. 

 

jag blir så lätt intensivt fångad i mina känslor. passionerad kanske. det är ett positivt klingande ord.

och att bli passionerad är en fantastisk egenskap! än mer fantastisk den dagen jag har lärt mig att hantera den! 

 

för jag är mycket hellre alldeles för passionerad, än utan känslor alls. 

 

 

 

 

ja, som rubriken lyder - att bli extrem. 

vissa skulle väl kalla det det. 

 

jag tycker snarare att jag tagit ansvar, läst på, informerat mig själv och kommit till insikt. 

det är rätt enkelt, så länge man är intresserad.

 

och så brukar jag återkomma till meningen "allt handlar om vilja".

vilket det gör.

 

vill man inget, då kommer man inte med annat än ursäkter,

och då får man lov att stå och trampa i samma spår. jag vill inte vara en sån.

 

åh, det är så mycket jag skulle vilja skriva om. det är så mycket som händer, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. mitt jobb är fantastiskt, och just nu tycker jag att det känns än mer fantastiskt än vanligt för jag har haft ett så fint möte med en patient, ett möte som troligtvis aldrig hade inträffat om det inte vore för att vi möttes som två anonyma människor på jobbet. bestämda roller, men trots det anonyma. 

 

han har lyssnat på mig och jag har lyssnat på honom. han har gett mig så kloka råd och han har fått mig att tro på mig själv när jag annars mest bara känner tvivel. vi har så mycket samma syn på så mycket. 

 

realism återkom vi till många gånger. 

 

det var meningen från början att det här inlägget skulle handla om att jag vill bli vegan. 

jag tänkte skriva att jag blivit, men jag är inte där än. jag är mer medveten, men jag blundar fortfarande för mycket. 

 

men jag tar små steg. vissa större, vissa mindre. jag provade iaf att dricka kokosmjölk och mandelmjölk idag, och trots att jag mådde dåligt så bestämde jag mig för att faktiskt äta. och för er som känner mig (nu har jag 0 läsare oftast men bloggen är främst för min egen skull) så förstår ni att detta är ett stort steg med tanke på att jag i stort sett levt på kaffe med grädde, och oftast inget mer. 

jag älskar även ost. osv osv. men min temporära njutning är under inga omständigheter viktigare än ett djurs liv.

 

sen nu ikväll åt jag en chokladkaka och ostbågar och drack cola, men inte behöver jag ge upp för det inte. 

som sagt, små steg. 

 

jag tror att det är ca fyra dagar sen jag åt ost, och igår drack jag upp mitt sista paket grädde. 

 

har även funnit en fantastisk tjej! här är hon! se gärna klippet! :)

 

 

 

 

Hej! :)

Jag pratade med en arbetskamrat igår som jag inte hunnit prata så mycket med än. Vi hade ganska mycket gemensamt, bland annat tänker vi väldigt mycket. För mycket. 

 

Eller jag vet inte om det är för mycket, jag tycker om att tänka. Jag intalar mig att det får mig att utvecklas. 

Iaf, så kom vi in på ämnet dagbok. Och jag blev sugen på att börja skriva. Och kom att tänka på min blogg. 

 

Jag ska nog uppdatera lite oftare, för hur som haver så är det iaf roligt att gå tillbaka och se hur man har utvecklats. Att få skriva av sig blir ju även som en sorts terapi.

 

Jag berättade för henne att när jag flyttade från Kolsva och hit till Köping där jag bor nu, så gick jag igenom gamla papper. Jag hittade en gammal lista på mål jag ville uppnå. Jag minns att nrä jag skrev listan så tänkte jag för mig själv att jag aldrig skulle uppnå målen jag skrev ner. Samtidigt så gjorde det inget kände jag, för ingen annan skulle ju få se min lista utan det var ju bara för min egen skull jag skrev den. 

Men det roliga är, att när jag hittade den, så hade jag nästan uppfyllt varenda mål :) Så roligt!
Grattis till mig! :)

 

Nu ska jag göra mig iordning, sen ska jag ner på stan och posta mina beställningar :)
Kram!

 

jag har kommit på en grej. eller jag har väl alltid vetat att det ska vara så, men inte riktigt tagit till mig till fullo. 

 

men - man ska inte låta EN människa ha kontroll över ens mående. 

 

och när jag kom på det - så blev det precis som på film nästan, ni vet allt gick i slow motion, bakgrunden lös upp och änglar sjöng och jag fick en magisk aura. 

 

är ju rätt dumt att låta en endaste liten ynka människa ha kontroll över ens mående och ens görningar. 

man ska själv bestämma hur man ska må ju. 

 

tack för mig, over and out. 

Jag är full av intressanta och fantastiska egenskaper. 

Nummer ett: Jag är så otroligt klantig. 

 

Brukar ofta tänka "nej sofia, det där är inte smart - gör inte så"

Och sen gör jag det iaf. Och så går det åt fanders!

 

Ett exempel: 

Jag håller i en kopp kaffe (Detta pågår JUST NU) 

Ska skriva ett blogginlägg. Tittar på kaffekoppen, behöver båda mina händer för att skriva, ställer koppen i sängen. Tänker samtidigt "Nej Sofia, ställ den inte i sängen, kaffet kommer att vicka ur. Gör det inte"

 

Jag ställer den i sängen ändå. Och nu skriver jag blogginlägget. 

Gissa vad som hände med kaffekoppen!

Ingenting! För den är tom!

Haha - jag vet inte vilka som är mest mindfuckade just nu, ni som läser, eller JAG!?

 

Sitter just i detta nu vid mitt köksbord. I min nya lägenhet. I Köping. 

Det trodde jag aldrig! Att jag skulle flytta till Köping igen.

 

Och jag trodde definitivt inte att jag skulle trivas. Men det gör jag! Än så länge :) 

 

Jag har bott här sen i måndag. Eller förra måndagen kanske. Ja, så måste det vara. "Ärvda" möbler, efter förra hyresgästen. Livet är underbart. 

 

 

Puss på er!

 

En momsräkning på över 4000 kr. När jag hade 4006 kr på kontot.

Nuvarande saldo 6 kr. 

 

Inte minus åtminstone. 

Måste skärpa mig, bli mer ordentlig. 

Jag jobbade idag. Och grinade. 

Bråk idag igen. 

 

Han har bestämt sig. Och när han bestämt sig, då händer det. 

Känslan jag känner? Ingen aning. Desperation varvat med värdelöshet kanske.

 

Nu sitter jag här hemma, i vardagsrummet hos min mamma. 
Arg över så mycket. Desperation, hjälplöshet, brist på så mycket i samhället. 

 

Ibland önskar jag att allt bara kunde fungera, och vara bra. 

Känslor, relationer, myndigheter, svält och fattigdom. Allt. 

 

Bara sprida kärlek, som strössel, uppifrån himmelen och ner på alla. Lite extra på vissa. 

 

Jag har nu bestämt mig. 

Jag ska påbörja min barnbok. Japp. 

 

 

 

 

 

 

Hur ska man någonsin kunna veta vem som bryr sig på riktigt,

och vem som bara är nyfiken?

 

 

Hej! :)

Jag klarade uppkörningen! :) 
Och igår var jag och tittade på en stuga :) I Leksand :) Såå fin! 

Hoppas på det bästa. Sade upp mig idag. Har knappt vart hemma sen jag fick körkort, för snart en vecka sen. Wow. En hel vecka. Men jag har ännu inte fått hem mitt körkort än :( 

 

Nåväl, det kommer väl i dagarna. 

Hej svejs!

 

jag har känt mig lite nere senaste tiden, inget speciellt så men något som gnagt i mig hela tiden.
idag när jag var ute och gick och jag verkligen kände att det var höst när jag gick i skogen, det hade regnat och det var fullt av gula löv på backen så slog det mig att sist det var höst så dog richard.

det var massa minnen som ville fram men jag koncentrerade mig på löven och att hitta hem igen bara så jag slapp tänka.
de senaste dagarna har jag inte velat äta, har tappat matlusten mer eller mindre vilket jag inte alls är van vid, visst har jag känt att jag velat gå ner i vikt men har känt mig svag för att jag inte klarat av att göra det.
nu är det inga problem alls. det är inte så att jag känner mig stark eller duktig för att jag inte äter utan så fort jag tänker på mat tänker jag bara jag orkar inte.
har gått in i köket flera gånger och det har stått bröd framme men jag känner mig helt tom inför tanken att äta, det ger mig avsmak bara.

så kom pappa hem och skällde på mig för att jag inte ätit och han mumlade något om matsmältningen och blabla. men vad ska jag göra när kroppen inte vill äta och huvudet är för ledset för att säga emot?
känner inte att det är bra att äta, känner inte att jag vill, känner bara att äter jag inte så blir jag smalare.

jag har inte förstått varför jag känt såhär men så gick det upp för mig tidigare när jag gick i skogen idag att det måste vara för att det snart är ett år sen richard dog.

det känns som att det var igår jag fick veta att han var död i telefon och jag bara skrek nej om och om och om igen.