tisdag,

 
 
 
här är en bild jag tog på månen igår. det är alldeles påvägen strax utanför tomten som jag hyr, infarten är direkt till höger. månen var så otroligt stark, stor och fin igår kväll, så jag höll bokstavligt talat på att riskera livet flera gånger när jag försökte att fota den. 
 
men naturen är så himla vacker, och ibland måste jag stanna upp helt för att bara ta in alla intryck och om ens så bara för att stanna upp och andas en stund. naturen väcker så många känslor hos mig. det är fantastiskt. 
 
 

låt mig bli hel eller låt mig bara dö,

utkast: sept 21, 2010. (uppdaterat 27/1 2016)

hur ska jag kunna hantera detta?
om 11 dagar är det årsdagen av det värsta som någonsin hänt mig.
det känns såfort jag kliver utanför porten, den friska luften slår emot mig och jag tvingas fylla mina lungor med kylan från höstluften. allt blir kallt och hemskt inuti mig, och jag blir tvångspåmind om allt det jag kämpar så hårt för att inte tänka på.
jag vill hålla andan och jag vill att det slutar bränna inom mig, jag vill att allt bara ska vara som det var innan. jag vill blunda och somna och vakna med lättnaden av att allt bara var en enda långdragen och allt för verklig mardröm.

nu är jag fylld med kall och hemsk ångest och jag vill skära upp mina armar och låta det kalla och deppiga rinna ur mig, jag vill falla bakåt i slow motion och landa i något omsorgsfullt och mjukt, jag vill tömma mig på känslor. snälla töm mig, låt mig slippa känna något. låt mig slippa dölja mig själv och mitt onda inre, låt mig åter fyllas av färg och lycka eller låt mig tyna bort och bara dö.

låt mig få som jag vill. låt mig åter få krama min bror.

vem ska jag prata med? vem tar mitt självhat på allvar, vem låter mig få känna hur jag vill utan att förminska mina känslor och jag vill öppna upp mig totalt för någon utan all kommande oro och alla dömande tankar och fan.

hösten. jag har alltid älskat hösten.
nu är det en sorts orolig ångestfylld hatkärlek jag känner inför den. jag försöker att bara fyllas av den friska luften som gör mig pigg, och jag försöker blunda inför allt det mörka som kommer. allt är redan så mörkt i mig, låt mig slippa känna mer. låt mig elda och jobba och låt mig att slippa tänka och känna tusen känslor samtidigt som drar mig åt olika håll, låt mig sluta hata mig själv, låt mig känna inget annat än lycka. låt mig träffa min bror. låt mig träffa honom, återigen i mina drömmar, jag vill inte dö om jag inte får träffa honom. garantera mig ett möte med min bror som varar i vit mjuk bomullslik himmel, och jag lovar dig att jag ändar mitt liv.

jag orkar inte leva i ett konstant mörker, för någon annan.
låt mig bara dö.

det känns i luften precis som det gjorde då, för snart ett år sen, när allt hände. luften känns friskare och kallare, på något vis tunnare och lättare att andas av allt regn.
träden släpper ifrån sig sina löv och det skapas en mörkare natur som påminner om ingenting annat än död.

och det skrämmer mig att hösten knappt har börjat.


Utkast: Sept. 21, 2010

hur ska jag hantera detta? det värsta som någonsin kunnat hända mig hände för ett år sen om elva dagar. det känns såfort jag kliver utanför porten, det känns i luften precis som det gjorde då, för ett år sen. luften känns friskare, tunnare av allt regn, löven lämnar träden och skapar en bild som påminner om död.

och hösten har knappt börjat. det kommer bli ett par tunga månader med höst och vinter.


-

 
Är det fel att trösta en liten människa med tomma ord,
när man på insidan vet att det aldrig blir bättre?
 
Är det att mena väl, när det egentligen är samma som att ljuga?
Räknas det som en vit lögn, och är det egentligen okej, med vita lögner, någonsin, egentligen?
Om man vill att andra ska vara ärliga mot en själv. 
 
 
 
Hur tröstar man någon man vill väl, med sanna ord,
när man inombords känner exakt samma?
Jag vill inte ljuga, men hur ska jag kunna trösta, om inte genom att ljuga?
 
Men jag känner samma sak. Min insida skriker, och jag slits åt olika håll. 
Jag vill ta sönder mig själv, men bara lagom, för att stanna kvar och se till att alla andra mår bra. 
Jag vet att jag sårar andra genom att försvinna.
Men har jag inte ensamrätt på mitt liv? Har jag inte rätten att försvinna om jag vill?
 
Vem är det egentligen man hjälper,
när man övertalar någon att vara kvar vid liv?
När allt jag vill är att bli av med mitt. 
 
Ibland. 
Varför är jag rädd?
 
Varför är jag så styrd utav den möjliga tanken att såra någon annan?
Borde inte jag vara viktigast för mig själv?
 
Eller blir jag egoistisk då? 

Torsdag:

En momsräkning på över 4000 kr. När jag hade 4006 kr på kontot.
Nuvarande saldo 6 kr. 
 
Inte minus åtminstone. 
Måste skärpa mig, bli mer ordentlig. 

Torsdagsdeppig:

Jag jobbade idag. Och grinade. 
Bråk idag igen. 
 
Han har bestämt sig. Och när han bestämt sig, då händer det. 
Känslan jag känner? Ingen aning. Desperation varvat med värdelöshet kanske.
 
Nu sitter jag här hemma, i vardagsrummet hos min mamma. 
Arg över så mycket. Desperation, hjälplöshet, brist på så mycket i samhället. 
 
Ibland önskar jag att allt bara kunde fungera, och vara bra. 
Känslor, relationer, myndigheter, svält och fattigdom. Allt. 
 
Bara sprida kärlek, som strössel, uppifrån himmelen och ner på alla. Lite extra på vissa. 
 
Jag har nu bestämt mig. 
Jag ska påbörja min barnbok. Japp. 
 
 
 
 
 
 
 

tisdag,

Semester, dag två.
Jag sitter framför datorn i köket hos Magnus, med en kopp chokladkaffe med grädde i. 
 
...huvudet är fullt av funderingar på meningen med livet. 
 
Så vad är egentligen meningen med livet?
Jag funderade över det häromdagen på jobbet. 
 
Jag kom fram till att alla har nog en egen mening med livet. 
det är nog det livet går ut på, att skapa sig en egen mening - något att leva för. 
 
För de flesta blir meningen med livet kanske familjen
För mig har det blivit företaget, och jag tänker mer och mer på att hjälpa andra, och att ge. 
Har man för mycket, varför inte dela med sig?
Varför inte hjälpa andra, och ta vara på det vi har?
 
Men om man ska hjälpa genom att ge till en hjälporganisation så är jag orolig över att pengarna inte kommer fram, att de nyttjas av obehöriga. Hur ska man kunna veta? Och hur ska man kunna välja vem man ska hjälpa?
Varför är det så viktigt för många att hjälpa barn, före vuxna? 
 
Tillbaka till meningen med livet: 
För mig handlar det nog mest om att inte ta något för givet. Och att prioritera. 
Det blev så uppenbart för mig när min bror dog. Hur viktigt livet är, och det blev viktigt för mig att göra honom stolt. Att han inte levt för givet liksom. För han var så himla bra, på så otroligt många vis. Trots att han inte finns fysiskt i mitt liv längre så finns han ändå med och påverkar många av mina val.
 
...

Livet handlar inte om ägodelar. Livet borde inte handla om ägodelar. Eller selfies.
Jag suckar åt tjejer och killar som inte lägger upp annat än bilder på sig själva. Det är inte däri värdet ligger. Jag förlorar respekten för en kille om han inleder en konversation med mig genom att berätta för mig om hur bra jag ser ut. 
 
Nej, livet borde handla mer om kramar, en omtanke, en komplimang men framförallt att ha en mening. 
Något att jobba för. Lämna ett avtryck.
 
Gör livet till det bättre. det är din skyldighet, hitta något att leva för, för utan en mening så blir du deprimerad. 
tack för mig, 
 
 

.

jag är patetisk.

.

 
 
jag är nog bra.
så länge man bara känner mig ytligt.
 
jag bara förstör.
 
 
 

Tjänna!

 
 
 
 
Tjänna!
 
Jävlar vad jag kommit ur form, nu blir det hårdkörning. Inget mer fusk!
Sjukt stolt över mig själv, hade massa choklad i skafferiet och var så sjuuuukt sugen igår kväll men jag gav fan i't!
 
Heja mig! 
 
Har gått upp ca 4 kg i helgen. Nu efter två dagar utan fusk och bajs och kisseri så har jag iaf gått ner 1,6 kg. Vätska förstås men det känns bra i själen och det är motiverande. 
Nej, nu står mbc-kaffet och väntar, hörs hej!
 
 
 

...

 
 
 
 
 
 
 

Fjärde advent

 
 
 
 
 
De har julpyntat på jobbet. Med snuskgubbar. Fy så otäcka de ser ut.
 
 
 
 

Hej igen, det var länge sen!

 
 
Hej! Long time, no see!
 
Vad roligt det är att läsa gamla inlägg och se tillbaka och se hur mycket man utvecklats.
Blev sugen på att börja skriva igen så jag gör nog det. Duktig jag var tidigare i år med PW, ska nog återuppta det igen :) Har blivit aaaalldeles för mycket fuskande de senaste veckorna så nu blir det skärpning! :) 
 
Hej svejs pizzaface!
 
 

lördag,

 
 
 
kortet är taget på min entimmesrast mellan mina två pass idag. 
nu känns det som att min rygg ska gå av närsom och jag ska jobba imorgon igen. sköööönt. 
 
 
 

yesterday morning,

ni kanske undrar varför jag valde att skriva rubriken på engelska. 
men erkänn att det låter bättre med "yesterday morning" än "igår morse". just sayin'. hoppsan, där kom engelskan igen. 
 
 
 
 

ledig!

 
 
så jävla ledig idag! passar på att njuta här framför datorn med en fet kopp varm choklad á la LCHF.
 
 
omnomnom! heeelt ekologisk och utan socker!
 
 
 
 

torsdag,

 
 
 
min första lilla virkade kanin :) inte så jätteliten iofs. jag blev väldigt nöjd!
 
 
 

Tisdag,

 

Goddagens!


Lugnt schema idag, hade bara personalmöte 13-16 och sen efter det blev det en 6 kilometers PW. Med Slipknot i lurarna. Skönt!
Hem och åt lax med broccoli och nu avnjuter jag en pepparkakslatte, LCHF ofc. Lite tisdagslyx sådär. Känner mig väldigt trött så ska nog snart lägga mig, fint att vakna utvilad imorgon också eftersom jag börjar jobba 07. Hade en awesome helg (läs: lördag), var ut med Carro. Det gjorde henne jättesjuk men inte mig! Jag tuffar på i vanlig ordning, till skillnad från resten på jobbet som typ är sjuka allihopa.
På fredag börjar stegräknartävlingen. Jag är taggad! Typ... Kan bli väldigt jobbigt med tanke på att det nog är väldigt många andra på jobbet som också är taggade. Det blir långa promenader vareviga dag i fyra veckor. Men det ska jag väl klara, jag som redan tjuvstartat med mina sexkilometare sen i torsdags eller fredags. Tre sådana om dagen borde väl räcka? :)

Nää nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Bjuder på lite bilder från i lördags:

 

 
 
 
 

 

Ha det gött, hej svejs!

 


hej hej!

hej hej!

pepparkakor!

 
 
 
farligt gott! LCHF-pepparkakor i form av små hattifnattar :)
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0