onsdag:
jag sitter och lyssnar på en länk richard lagt upp på facebook.
det är jobbigt att lyssna för det påminner mig om alla gånger han pratade om hur gärna han ville till climax, han ville åka dit med mig och några till och han blev så exalterad när han pratade om det, det verkligen lös upp i hans ögon när han pratade om hur kul vi skulle ha det. det är så mycket vi skulle hunnit göra och så mycket du missar.
det är jobbigt att lyssna men ändå kan jag inte låta bli att spela upp den om och om igen.
jag tänker på dig hela tiden richard. det är små saker hela tiden som påminner mig om dig.
jag har inte förstått att du är borta än. jag vet inte om jag någonsin fullt ut kommer att förstå det heller.
jag bara saknar dig mer och mer för varje dag som går och något inom mig frågar hela tiden när vi ska ses igen, det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs sist.
jag saknar alla sms du skickade, sms som jag störde mig på för du aldrig egentligen ville något och det var ofta samma frågor men nu skulle jag kunna göra vad som helst för att du skulle skicka de smsen igen. jag har inte tillåtit mig själv att gråta heller för din skull än. jag grät de första dagarna av chocken och för att jag inte kunde förstå vad som hänt men så fort jag känt att tårarna närmat sig efter det har jag tvingat mig själv att stänga dom inne. du tyckte aldrig om när jag var ledsen och grät, så det går inte.
jag vet inte hur jag ska tolka din bortgång... ska jag ta det som att det var meningen och att jag är tvungen att fortsätta mitt liv utan dig, var det planerat att det här skulle hända eller var det en ren olycka bara?
skulle jag egentligen fått lyxen att dela hela mitt liv med dig, all min glädje och all min sorg? jag har ingen aning. jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska tänka. hör av dig till mig richard, okej? visa på något sätt att du finns och att du vakar över mig, okej? lova.
det är jobbigt att lyssna för det påminner mig om alla gånger han pratade om hur gärna han ville till climax, han ville åka dit med mig och några till och han blev så exalterad när han pratade om det, det verkligen lös upp i hans ögon när han pratade om hur kul vi skulle ha det. det är så mycket vi skulle hunnit göra och så mycket du missar.
det är jobbigt att lyssna men ändå kan jag inte låta bli att spela upp den om och om igen.
jag tänker på dig hela tiden richard. det är små saker hela tiden som påminner mig om dig.
jag har inte förstått att du är borta än. jag vet inte om jag någonsin fullt ut kommer att förstå det heller.
jag bara saknar dig mer och mer för varje dag som går och något inom mig frågar hela tiden när vi ska ses igen, det har gått alldeles för lång tid sen vi sågs sist.
jag saknar alla sms du skickade, sms som jag störde mig på för du aldrig egentligen ville något och det var ofta samma frågor men nu skulle jag kunna göra vad som helst för att du skulle skicka de smsen igen. jag har inte tillåtit mig själv att gråta heller för din skull än. jag grät de första dagarna av chocken och för att jag inte kunde förstå vad som hänt men så fort jag känt att tårarna närmat sig efter det har jag tvingat mig själv att stänga dom inne. du tyckte aldrig om när jag var ledsen och grät, så det går inte.
jag vet inte hur jag ska tolka din bortgång... ska jag ta det som att det var meningen och att jag är tvungen att fortsätta mitt liv utan dig, var det planerat att det här skulle hända eller var det en ren olycka bara?
skulle jag egentligen fått lyxen att dela hela mitt liv med dig, all min glädje och all min sorg? jag har ingen aning. jag vet inte hur jag ska göra, hur jag ska tänka. hör av dig till mig richard, okej? visa på något sätt att du finns och att du vakar över mig, okej? lova.
Kommentarer
Trackback
