onsdag: satans jävla äckelhordrömmar. dö.
fan det blåser så jävla mycket utomhus (vart annars, dumhuvud) att det låter som att kristin har party med barnen på övervåningen. lite läskigt när jag är den enda som sover på nedervåningen (varför berättade jag det för, nu är det fritt fram för alla psychon) och det är kolsvart tamejfan överallt. (jag bor i rummet längst till höger, gott om gömställen i hela huset. kör hårt)
jag bara väntar på att när man sömndrucken, knallar upp halvnaken för att tända julstjärnorna och ljusstakarna att när man tänder så ser man plötsligt någon äcklig jävel som står pressad med ansiktet och händerna mot fönstret på utsidan. åh kul, nu kommer inte jag våga lämna mitt rum förräns det är ljust igen.
jag bara väntar på att när man sömndrucken, knallar upp halvnaken för att tända julstjärnorna och ljusstakarna att när man tänder så ser man plötsligt någon äcklig jävel som står pressad med ansiktet och händerna mot fönstret på utsidan. åh kul, nu kommer inte jag våga lämna mitt rum förräns det är ljust igen.
fyfan, jag drömde att richard äntligen skulle komma och hälsa på mig. jag hade bråttom och sprang runt i min egna lägenhet (äntligen, yes) och gjorde mig iordning och sprang och tänkte på hur kul vi skulle ha i stockholm och allt jag skulle visa honom och när jag stod i duschen så plingade det på dörren så jag sprang för att öppna och där stod han och jag kände sån lycka i hela kroppen och jag kunde knappt bärga mig för att ge honom den hårdaste kram jag någonsin gett honom men polisen som stod bredvid honom gjorde att jag väntade nog lite. dom stod och prickade av saker han hade med sig och han lovade att sköta sig och såg så allvarlig ut där han stod men när han tittade på mig kunde jag se att det glittrade till i hans ögon och jag visste att såfort polisen åkt igen så skulle vi springa runt och busa och ha så jävla roligt igen, som bara han och jag kunde ha. sen störs jag av något jävla pip och det är såklart min älskade väckarklocka som ringer.
och där jag ligger i min säng och förbannar väckarklockan fylls mitt huvud av frågor om varför jag inte träffat richard på så länge. och jag tänker, som att det är självklaraste saken i hela världen, att ja, så är det ju - richard, bor på något hem, det är därför vi inte träffats på så länge. men vad är det för hem han bor på isf, som inte låter honom ringa mig? varför har vi inte pratat på så länge, han skulle ha ringt mig nästan varje dag som alla andra gånger, får han inte ringa mig? jag måste åka och hälsa på honom, det var så länge sen, vart är det han bor någonstans nu? hur tar jag reda på det, vem vet vart han bor?
...sen går det upp för mig att det inte går för att han är borta.
och där jag ligger i min säng och förbannar väckarklockan fylls mitt huvud av frågor om varför jag inte träffat richard på så länge. och jag tänker, som att det är självklaraste saken i hela världen, att ja, så är det ju - richard, bor på något hem, det är därför vi inte träffats på så länge. men vad är det för hem han bor på isf, som inte låter honom ringa mig? varför har vi inte pratat på så länge, han skulle ha ringt mig nästan varje dag som alla andra gånger, får han inte ringa mig? jag måste åka och hälsa på honom, det var så länge sen, vart är det han bor någonstans nu? hur tar jag reda på det, vem vet vart han bor?
...sen går det upp för mig att det inte går för att han är borta.
Kommentarer
Trackback
