fiaohlsson

idag tänkte jag ta upp det känsliga ämnet bouncing balls. för er fåtalet som inte vet vad det är, så säger jag det i förtroende. jag säger det inte för att ni ska bli nyfikna och leta upp detta hemska påhitt, som är gjort endast för att - ja, förstöra ungdomen.

det är precis som droger. man börjar med något lätt, vi kan ta marijuana till exempel. man sitter och röker på ibland och känner att det här är rätt kul och inte ett dugg farligt som alla vuxna jämt påstår. sen börjar man känna ett sug, vardagen börjas kännas tråkig utan marijuanan och snart är du fast. du använder det inte för att det är kul och spännande längre som du gjorde i början, utan du gör det för att du får abstinens utan. du behöver det. och sen börjar det bli tråkigt att bara röka på, du vill prova något som får dig att känna precis som de första gångerna du testade maja. så du provar något tyngre och sen är du där. du är pundare.

precis så var det för mig att spela bouncing balls. det var nytt, det var spännande, det var roliga ljud och jag kände mig duktig när jag slog mitt rekord allt oftare. men beroendet smög sig på mig bakifrån, det var som en planerad attack som överrumplade mig och när jag blev attackerad, då var jag redan sårad. jag kunde inte återvända och det visste jag. jag hade hört varningarna innan men struntat i dom. nu - vet jag bättre.

jag minns dagen jag blev tillfrågad att göra detta. det var en sen kväll och det var storm ute. jag hade dragit ur kontakten till all elfast möblering som tv, dator. detta kunde jag idag göra utan problem men så var det inte för bara ett år sedan. då var jag tvungen att kasta ut datorn helt, för att få mitt liv tillbaka. jag skulle precis stänga av min mobiltelefon när displayen lös upp och den började vibrera. hemligt nummer, stod det i svart text på den nu ljusblåa displayen. jag kände den obehagliga känslan i magen, den jag fick för ett par månader sen. tiden då jag var jagad. tiden då vardagen bestod av att behöva gömma mig från världen, världen utanför som inte förstod mig och mitt bouncing balls. världen, som en gång var mina vänner. de var nu mina fiender, de ringde för att få mig att sluta spela, de ville att jag skulle gå ut. ut! ha! så lurade de var. de hade ingen aning om den kärlek jag hyste för mitt spelande, och den kärlek mitt spelande hyste för mig. jag var jagad och jag hatade det. jag var tvungen att begrava mig i mörker i lägenheten, framför datorn, för att kunna stänga ute allt annat. jag kunde inte täcka för fönstrena med persienner, eftersom det aldrig funnits, och jag kunde inte gå utomhus för att köpa nya eftersom jag var rädd att bli tillfångatagen av fienderna. så jag hittade en filt. en filt som jag stängde in mig och min käresta under. en filt som stängde ute alla fiender, alla ljud från fienderna, deras eviga bankande på dörr, fönster och deras ihärdiga samtal. ingen förstod mig.
jag väcktes tillbaka till verkligheten av vibrationerna på telefonen och jag svarade. det var ett samtal från en förening som hjälpte folk som var spelberoende att komma tillbaka till världen. föreningen som jag så länge vart beroende av, som jag krampaktigt behövde likt ett spädbarn behövde mammas svullna mjölkfyllda bröst för att överleva. jag kände igen rösten direkt när jag svarade. det var min handledares pipiga röst och jag kände en känsla av värme fylla mitt bröst. jag ville inte göra detta först, då det skulle riva upp gamla sår som jag jobbat så hårt för att bli av med. men jag visste att jag måste, jag vet att det fortfarande finns ungdomar där ute som går igenom exakt det jag gjorde för ett tag sen, och jag tänker hjälpa er. jag är captain bouncing ball.

så - du som läser detta. du är ännu inte övertygad? det förstår jag. det skulle inte jag heller vara. men du kommer att ångra dig när du sitter fast i vad jag kallar bouncing ball-träsket.
det börjar med bouncing balls. det är roligt, spännande och något du gör i några minuter bara för att få tiden att gå snabbare. sen börjar du bli lite bättre och det börjar bli roligt att slå dina och dina kompisars rekord. efter ett tag kommer du sitta längre och du kommer inte längre spela för att det är roligt, du kommer spela för att du måste. du måste spela och det är inte roligt längre, det är ett tvång. sen kan du inte spela det längre för att du är så bra på det, du måste gå vidare. så då börjar du spela de tyngre spelen. sen är du fast. sen kommer du, precis som jag sitta under en loppbiten filt och älska med din display.
jag vet att du inte tror mig. men jag har vart där. jag har vart. i bouncingball-träsket. och jag var fri, ända tills jag hittade king.com. där sitter jag nu och spelar, och jag kan inte ta mig från datorn.

snälla, någon, hjääääälp mig.