fiaohlsson

jag var och fiskade i förrgår med min brür.
det var så varmt att jag höll på att avlida och så cyklade vi iväg för att hitta ett bra ställe att sitta på vid ån. efter att ha blivit livrädd av alla lastbilar som körde på den smala vägen orkade jag inte fortsätta längre, så vi stannade på vägen som var omgiven av skog överallt, för vi tänkte att det kan inte vara så långt till ån genom skogen. så vi kämpade oss över ett djupt dike, revs av grenar överallt där vi trängdes mellan alla träd samtidigt som vi knappt vågade gå någonstans för vi gamla stadsbor är livrädda för djur som bor i skogen. så kommer vi tillslut till ån helt genomsvettiga och myggbitna och till vår besvikelse kommer vi till ett skitäckligt ställe mitt i skogen där vi absolut inte kan sitta och fiska. så vi beger oss tillbaka mot cyklarna och cyklar tillbaka till bron som går över ån. parkerar cyklarna och börjar klättra ner mot ån under bron där det är helt övervuxet av högt gräs och allt jag tänker på är fästingar och ormar så vi klättrade upp igen och tänkte prova på andra sidan där det inte såg lika bevuxet ut. så går vi upp på bron och jag kommer på den fenomenala idén att vi kan stå uppe på  bron och fiska istället men william hävdar att fiskelinan inte kommer räcka ner. vilket den heller inte gjorde. fast jag ger mig inte. vi har inte ens ett varsitt metspö utan vi har bara lina, flöte och krok så jag, smart som jag är knyter ihop våra linor och skickar mailliw på pinnsökning. han kommer tillbaka med två enorma grenar som blev alldeles perfekta och så knöt vi fast min geniala uppfinning till fiskelina på grenen. sen trasslar allt ihop sig såklart. fast det löste sig.
sen är det dags för att sätta på masken på kroken. jag som är livrädd för maskar har ordnat så att william ska sätta på masken, så när vi sitter bredvid broräcket räcker jag över den röda plastburken med jord och mask i till william och han blir förvånad över att dom lever. han trodde att man fiskade med döda maskar.
men, han tar upp en och har kroken i den andra handen och så ska han pierca masken och så börjar den sprattla. william skriker högt, skrämmer mig och kastar masken på asfalten.

"vad gör du?" frågar jag.
"den rörde sig ju jättemycket" svarar han.
"ja, det gör väl ont." svarar jag.

han provar igen med samma resultat, jag blir lika rädd igen och masken ligger och krälar av smärta på asfalten och skriker så högt han kan men som bara maskar kan höra.
jag bestämmer mig för att prova. tar upp en jordig mask ur burken och tänker att det här var ju inte så farligt. sen börjar den röra på sig och sträcka ut huvudet, eller svansen eller vad fan det nu är och så tycker jag att det ser ut som förhud. och så börjar den kännas slemmig så jag släpper taget så att den antagligen känner sig som att den befinner sig i paradiset men tji fick masken för jag är minsann inte klar än.
jag plockar upp ett blad som växer vid sidan av asfalten och nyper tag om masken med bladet och plockar upp den. tar kroken i andra handen och trycker in i masken och så börjar den kräla likt en tvångsbetäckt chihuahua.
och så ännu en gång kastar jag masken till marken för den rörde mitt finger med sitt förhudshuvud. jag känner mig smutsig och äckligt antastad men jag provar igen. samma procedur och jag kämpar med krokhelvetet som jag tillslut får igenom. HA! visar jag stolt william som inte ser speciellt imponerad ut utan mest äcklad. sen ska vi börja fiska och ser att jag såklart lyckats trassla in hela linan IGEN. men det löste vi snabbt och jag börjar fiska.
det börjar redan bli tråkigt efter någon minut så jag frågar william om han vill ta över. sen håller vi på så ett tag, bilar åker förbi oss emellanåt och stirrar nyfiket sådär som bara kolsvabor kan.
vi ser massa ringar efter fiskar som kommer upp till ytan, alltid en meter åt vänster eller åt höger från flötet så vi hoppar fram och tillbaka längs räcket för en fiskjävel ska vi bannemig ha. sen kommer jag på att om vi faktiskt får en fisk - hur ska vi få loss den?
jag har extrem fiskfobi och william berättar att han också är livrädd för fiskar och vägrar ta i dom. så jag säger "oj då", fnissar lite och fortsätter stirra ner på flötet samtidigt som jag tänker att vi kommer ändå inte få en fisk.
sen händer det. det nappar! eller ja, det är något som nafsar på masken! shit, vad ska vi göra nu, frågar jag william men han bara rycker på axlarna och säger att han inte vet. så jag rycker upp kroken som självklart är tom - på både mask och fisk.
så jag får göra om skiten igen med masken, fast ska jag vara ärlig så blir jag rätt fascinerad av geggan som kommer ut när jag penetrerar den hala förhudsmasken med kroken. fast det säger jag inte till william.
så var det dags att försöka återigen att få en fisk. vi står där, hattar fram och tillbaka, provar på olika ställen i ån men inget händer. tills det händer! jag känner att det börjar dra i fiskespöet så jag får panik, stirrar på william med öppen mun och säger "jag har en fisk på kroken! MAMMA VAD SKA JAG GÖRA?"
william står och stirrar lika panikslagen först på mig och sen ner på flötet. och så rycker jag i det. och det sitter tamejfan en fiskjävel på kroken.
"MAMMA MIA! VAD SKA JAG GÖRA?" gapar jag och börjar hala upp linan och stirrar ner på fisken som sprattlar för sitt liv. sen slutar den.
"är den död?" frågar william.
"jag vet inte" svarar jag och stirrar ner på fisken som hänger några meter nedanför oss" (det är väl ungefär 5-6 meter ner till vattnet)

jag provar att rycka lite i linan och då börjar fisken sprattla igen. och så sprattlar den så mycket så att den lossnar och ramlar ner i vattnet.
"NEEEEEEEEEEEEEJ!!" skriker vi båda två efter fisken.
"fast det är lika bra" säger jag. "nu slipper vi oroa oss för hur vi skulle få loss den"
"ja.." svarar william besviket. "men vi hann inte ens fota den så någon kommer tro oss"
"näe.." svarar jag bara. sen är det dags för att sätta på en mask igen.

nu vill william ta över fisket för nu är det minsann bevisat att det finns fisk i å-äcklet.
fast det blev ingen mer fisk. vi är övertygade om att fisken som hoppade tillbaka i vattnet skvallrade om vad som händer när man äter masken. så efter ett tag packade vi ihop skiten och cyklade hem.

snippsnappsnut så var fisketuren äntligen slut.