måndag,

vad härligt det känns att vakna upp i en värdelös liten fitthåla.
jag är pank, arbetslös och har ingen som helst motivation till någonting.

varför steg jag upp? varför kan jag inte bara få somna och egentligen aldrig vakna upp igen?
känner att jag börjar sjunka ner nu igen och tappa livlinan helt. tänk om man hade "modet" att bara göra det där lilla sista som krävs för att slippa allt.


tänk om man kunde få veta vad som väntar på andra sidan.

tänk om någon kunde garantera att den person som jag saknar mest av allt står och väntar med utsträckta armar för att ta emot mig? vad lätt det vore då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0