tisdag:

vad krångligt allt ska bli jämt. jag ställde in mig på att pappa inte ville ha mig där men nu har han "ångrat" sig. nu när jag pratat med en ny tjejkompis och vi bestämt massor, vi vill börja träna tillsammans, jag har tittat på lägenheter här nu och bara verkligen ställt in mig på att inte komma härifrån.

så hör han av sig och vill att jag ska dit.

och det vore ju en början, en biljett härifrån.
jag vet inte hur jag ska göra.
jag sa att jag ska höra av mig när jag vet om jag får någon av lägenheterna eller inte. och nu verkar det som att jag inte kommer få någon av dom. och så känner jag mig ledsen. för det är fina lägenheter, jag har sett fram emot att äntligen få bo ensam igen och få inreda min egen lägenhet. men nej. jag får antagligen ingen av lägenheterna och jag kommer få flytta hem till pappa. sitta i ett rum som jag delar med min lillesyster i en by som är mindre än köping. och visst, det är väl inget fel egentligen på att dela rum med sin syster, finns väl värre saker men jag är 22 nu. jag vill ha eget, skapa en egen framtid nu. inte flytta hem till pappa.





faan.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0