fiaohlsson

Dagens I-landsproblem: Lånade böcker på biblioteket för x antal veckor sen. Hela biblioteket är nytt och fräscht och lånesystemet var nytt och komplicerat och krångligt och jag ville inte krångla mer än nödvändigt när jag fick hjälp av personalen så jag tackade nej när hon frågade om jag ville ha kvitto.

- Nehe, 4 veckor får du låna böckerna, sa hon. 

 

Nu sitter jag här med en hög med böcker och har ingen aning om när de ska vara tillbaka. 

Hur många veckor har det gått nu? Varför tog jag inte kvitto, hur i all världen ska jag veta när böckerna ska vara tillbakalämnade? Det är den här veckan... Tror jag. Någon dag denna vecka. 

 

Jag har inte läst en enda av böckerna heller. Jag kände nästan på mig det när jag stod och velade i bokhavet på biblioteket. Stod med kanske 8-9 böcker till en början men där kände jag att nej, det är alldeles för många böcker, jag kommer aldrig läsa ut dessa i tid. Jag visste att jag inte skulle läsa ut dom för att det blir på något konstigt sätt ett stopp i mig när jag vet att jag måste göra något, så böckerna jag lånade den gången har jag nu gått runt och vetat att jag MÅSTE läsa - och då gör jag det inte. Som en slags inre vägran och rebellion. Som ingen tjänar på, allra minst jag. 

Jag lyckades minska högen till kanske 5-6 böcker. Och jag har öppnat en av dom. 

 

Lånade ju samtidigt två böcker av kocken Helena på jobbet och jag känner att jag måste läsa ut de först. För det är ju hennes egna, privata. Böckerna på biblioteket kan jag låna om utan problem men jag kan ju inte haka mig fast i Helenas böcker i all evighet. 

 

Jag känner mig själv, jag kommer inte läsa böckerna... Och jag kommer heller inte lämna tillbaka dom i tid. Jag vet allt detta, ändå anstränger jag mig inte ett dugg. Bara känner att jag inte orkar. 

Nästa gång jag ska låna böcker på biblioteket tänker jag inte låna fler än två. Jag borde inte låna mer än en... Men jag kommer låna två. Kanske tre. På sin höjd. Jag kommer förmodligen låna fler ändå för jag lär mig aldrig. Vad trött jag är på mig själv... Helt hopplös.