fiaohlsson

 

här bor jag nu. i ett hus, strax efter gränsen till Dalarna. ute på landet. 

allt jag hör här ute är fågelkvitter och en enstaka bil en bit bort på vägen. 

 

annars är allt bara tyst. så skönt och ångestfritt. 

 

jag hade min sista dag på jobbet på lasarettet i Köping igår. så tråkigt och sorgligt, men jag kommer att minnas den arbetsplatsen med kärlek. så många fantastiska möten jag haft där, både med patienter och arbetskamrater. 

 

men jag började ändå känna att det var dags att gå vidare. det känns rätt det här. det här huset får mig att känna mig hemma nu. som att jag kommit rätt. jag mår bättre här. jag tänkte skriva bra, men då hade jag inte vart helt ärlig. men att välja att skriva att jag mår bättre är att vara ärlig. jag älskar mitt lilla hus. 

 

bilden är tagen en tidig, tidig morgon. det kändes så magiskt och lugnt inombords, när jag stod och såg ut över sjön. frosten ligger på backen trots att vi är i sena april, och en varm dimma flöt långsamt över den spegelblanka sjön. 

 

jag står och lyssnar på vad jag tolkar som två olika fågelkvitter, jag har en kopp kaffe som värmer mina svala händer och en välbekant doft når min näsa. jag står och jag njuter i det här ögonblicket och i tron om att det inte kan bli bättre så går ett rådjur förbi fönstret precis då. och ögonblicket blev än mer magiskt. 

 

tack för att jag får bo här.